Kulturellt välbefinnande hör till social- och hälsovårdsreformen och ingår i helheten för främjande av välbefinnande, hälsa och delaktighet – ett gott liv på lika villkor. Gott liv skapas för medborgarna i välfärdsområdena genom samarbete mellan olika aktörer inom kommunen, organisationer, företag och andra. Det är viktigt att detta samarbete är framgångsrikt särskilt på kontaktytorna mellan de nya välfärdsområdestjänsterna för att främja medborgarnas holistiska välbefinnande och smidiga servicekedjor och måste därför få tillräckligt stöd. Viktiga aktörer inom den kulturella välbefinnandesfären på dessa kontaktytor utgörs av kommunernas kulturservice, organisationer (såväl social- och hälsovårdsorganisationer som kulturella organisationer), bibliotek, tjänster för ungdomar samt det fria utbildningsarbetet, bl.a. medborgarinstituten.
Som en del av förberedelserna för social- och hälsovårdsreformen utredde vi hur det kulturella välbefinnandet beaktas i kommunernas välfärdsberättelser och -planer i Egentliga Finland. Med kulturellt välbefinnande avses den individuella eller sociala upplevelsen av att kultur och konst ökar välbefinnandet eller associeras med hälsan (Lilja-Viherlampi & Rosenlöf, 2018, 21). Kommunens välfärdsberättelse å sin sida är en kompakt framställning av välbefinnandet och hälsan i kommunen och hur dessa främjas. Hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010, § 12) förpliktigar kommunerna att ta fram en mer omfattande välfärdsberättelse för kommunfullmäktige en gång per fullmäktigeperiod. (Institutet för hälsa och välfärd YHL, THL 2021).
Som bas för utredning gjordes en enkät som besvarades av 13 av Egentliga Finlands 27 kommuner, antingen per telefon eller via nätet. Enkäten utfördes under våren och hösten 2021. Dessutom granskades kommunernas välfärdsplaner sådana de fanns att tillgå i nätet (24 st.). Ur dessa identifierades signalord som gällde kultur. Det framgick att av alla kommuner i Egentliga Finland hade tio kommuner sådana välfärdberättelser som beskrev den kulturella verksamheten, d.v.s. där kulturen ingick som en etablerad komponent i välfärdsarbetet. I två välfärdsberättelser användes begreppen ”kulturellt välbefinnande” eller ”kulturvälbefinnande”.
I inget av enkätsvaren fanns det information om någon särskild välfärdsplan för kulturen inom kommunen, men de i de flesta svaren ingick kulturen som en del av välfärdsarbetet. I en del kommuner hade man uppgjort någon annan plan för kulturen – t.ex. program för kulturfostran, program för kulturundervisning, kulturstrategi eller kulturpolitisk strategi – där synpunkter som gällde kulturellt välbefinnande ingick. Kommunerna i Egentliga Finland identifierar alltså kulturen som en faktor för påverkar vårt välbefinnande.
Alla måste få delta i kulturell verksamhet
Beträffande målsättningarna för det kulturella välfärdsarbetet framkom att man ansåg att tillgänglighet och åtkomst till kulturell verksamhet är viktigt och att detta måste vara möjligt för envar. Stöd till föreningar och privata aktörer för ordnade av kulturevenemang i kommunen samt kommuninvånarnas delaktighet ansågs vara viktiga målsättningar. Man strävar att uppnå dessa mål bl.a. genom att ordna frivilligverksamhet, såsom läsambassadörsverksamhet, transporter till kulturevenemang, hobbyverksamhet för barn och ungdom samt konstuppfostran.
Hur väl målen nåtts bedömdes bl.a. genom att uppfölja antalet besökare på bibliotek och kulturevenemang och genom vad som stod i välfärdberättelserna. Det vanligaste enkätsvaret på denna fråga var dock att arbetet för kulturellt välbefinnande inte rapporteras separat vare sig i bokslut eller i årsberättelser.
Målsättningarna för arbetet som gynnar kulturellt välbefinnande måste utvecklas
Enkäten visar att det ännu finns mycket utrymme för målinriktat, välplanerat arbete flerstädes i Egentliga Finland till förmån för kulturellt välbefinnande och att hela begreppet kulturellt välbefinnande är obekant för många. Därför fick många respondenter svårigheter med att svara på frågorna i enkäten – temat var helt enkelt svårt eller obekant. Enkäten riktade sig till de kommunalt anställda koordinatorerna för befrämjande av välbefinnande och hälsa. Ibland styrdes enkäten vidare bl.a. till de kommunala tjänsteinnehavare som ansvarar för kulturfrågorna. En del av kommunerna är dock sysselsatta med att rapportera arbetet som görs för att främja välbefinnande eller med annat planeringsarbete i anknytning till den kulturella sektorn inom kommunen där kulturellt välbefinnande ingår. Ytterligare information om det kommunala arbetet för kulturellt välbefinnande finns också på webbtjänsten TEAviisare som beskriver och uppföljer kommunernas verksamhet för att främja kommuninvånarnas hälsa (TEAviisari 2021).
Ur svaren framkommer särskilt följande utvecklingsbehov gällande arbetet för kulturellt välbefinnande: planering, bedömning av verksamheten, ökade personalresurser, samarbete mellan många aktörer och identifiering av tjänsterna som gäller specifikt kulturellt välbefinnande. Hinder för utvecklingen av arbetet för kulturellt välbefinnande finns – det gäller bristande uppskattning och mindre uppbyggliga attityder gentemot kultur. Dessutom ville man att kommuninvånarnas behov måste beaktas, deras delaktighet garanteras och informationsspridningen utvecklas. Så gott som varje respondent påpekade att det är viktigt att göra begreppet kulturellt välbefinnande bättre känt och att informationen om bästa praxis ökas. Man ansåg att arbetet för kulturellt välbefinnande bör upptas i kommunernas välfärdsberättelser på ett mera ingående sätt och att detta kunde leda till bättre planering.
Arbetet för kulturellt välbefinnande behöver regionalt stöd
Respondenterna till enkäten fann att kommunerna gör redan nu mycket arbete för bättre kulturellt välbefinnande, men att sådant arbete inte nödvändigtvis identifieras under denna rubrik. Kommuninvånarna erbjuds mångahanda aktiviteter och information om detta sprids genom kommunens kulturarbete, kommunala meddelanden, sociala medier, webbsidor, händelsekalendrar, lokalmedia och kontaktpersonerna inom social- och hälsovårdsservicen. Likaså påpekades den viktiga roll som olika samarbetspartners, t.ex. föreningar och medborgarinstitut, spelar för informationsspridningen.
Regionalt föreligger det dock stora skillnader mellan kommunerna vad gäller den uppmärksamhet som fästs vid kulturellt välbefinnande som en del av kommunens serviceplanering och ‑utbud. Kommunerna behöver regionalt stöd för att planlägga arbetet för kulturellt välbefinnande bättre. Särskilt de mindre kommunerna uttryckte önskemål om bredare axlar, samarbete, resurser och information som stöd för detta arbete. Ur enkäten kan man också läsa en önskan om goda förbindelser mellan kultursektorn och social- och hälsosektorn och om smidig informationsgång till beslutsfattarna.
Social- och hälsovårdsreformen påverkar också arbetet för kulturellt välbefinnande
Respondenterna var osäkra på i vilken mån hälsovårdsreformen kommer att påverka arbetet för kulturellt välbefinnande. Svaren fördelade sig mellan å ena sidan en rädsla för minskat intresse för detta arbete och å andra sidan positiva förväntningar om att arbetet för kulturellt välbefinnande kunde inta en starkare roll i arbetet för bättre välbefinnande för kommuninvånarna. Ur svaren framkom också att det finns farhågor att kulturellt välbefinnande förbises i det övriga utecklingstumultet. Därför är det viktig, då vi förbereder oss för social- och hälsovårdsreformen, att komma ihåg och bibehålla det perspektiv som arbetet för kulturellt välbefinnande ger och att följa god praxis i allt arbete som främjar välbefinnande, hälsa och delaktighet.
Arbetet för kulturellt välbefinnande kommer att vara en av tyngdpunkterna för det arbete som sker på välfärdsområdets olika kontaktytor. Då Egentliga Finlands välfärdsområde inleder sin verksamhet är det viktigt att arbetet mellan regionens kommuner, organisationer och själva området fungerar väl och att det samarbete som redan nu sker i kommen vad gäller social- och hälsovård, kulturverksamhet och biblioteksväsendet bibehålls och stärks ytterligare. Vi har inom regionen starka nätverk, en rik och distinkt kultur och välutbildade, professionellt kunniga människor som känner till arbetet för kulturellt välbefinnande och detta kunskapskapital lönar det sig minsann att ta vara på i utvecklingsarbetet.
Författare:
Heini Brushane, handledare i kulturella metoder, neuropsykiatrisk coach, yrkeshögskolestuderande /Åbo yrkeshögskola i ämnet arbete för kulturellt välbefinnande
Anna-Mari Rosenlöf, specialsakkunnig, ordförande för Arbetsgruppen för kulturellt välbefinnande i Egentliga Finland, Åbo yrkeshögskola
Uppdragsgivare till utredningar har varit Institutet för hälsa och välfärd THL, Centret för konstfrämjande, Den riksomfattande kontaktpunkten och samarbetsnätverket för kulturens välfärdinverkan i hela Finland Taikusydän och Åbo yrkeshögskola. Utredningen producerades av Heini Brushane.
Arbetsgruppen för kulturellt välbefinnande i Egentliga Finland är en undergrupp till arbetsgruppen för främjande av regionalt välbefinnande och hälsa, och har representanter från Västra regionala danscentret, Pargas, Nystad, Anhörigas stöd för mentalvården i Egentliga Finland FinFami r.f., Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt, Konstuniversitetet, Åbo yrkeshögskola, Turun Lähimmäispalveluyhdistys r.f., Reso, Åbo, Salo, Egentliga Finlands förbund, Pöytis, Aura och Rusko.
Kulturvälbefinnande avser den individuella eller sociala upplevelsen av att kultur och konst ökar välbefinnandet eller associeras med hälsan. Forskning visar att kultur, konst och skapande verksamhet har positiv inverkan på välbefinnandet och bidrar till att förebygga sjukdomar och hälsoproblem. Kulturvälbefinnandet har en positiv inverkan också på behandlingen av sjukdomar och på hur individen hanterar sjukdomar.
Litteraturförteckning och mera information (på finska):
- Lilja-Viherlampi L., Rosenlöf A., (2019). Moninäkökulmainen kulttuurihyvinvointi. Tanskanen I. (Ed)., Taide töissä: Näkökulmia taiteen opetukseen sekä taiteilijan rooliin yhteisöissä., Turun ammattikorkeakoulu.
- THL: Alueellinen hyvinvointikertomus
- TEAviisari Kulttuuri, 2021
TEAviisari on työväline kunnille ja kouluille. Tiedot kuvaavat terveydenedistämisaktiivisuutta eli kunnan toimintaa asukkaidensa terveyden ja hyvinvoinnin edistämiseksi. - WHO:n raportti taiteen ja kulttuurin hyvinvointivaikutuksista Taikusydän-yhteyspisteen verkkosivuilla
- Kunta ja kulttuurihyvinvointi, infokortti Varsinais-Suomessa (2021)
- Brushane, Heini: Kulttuuri osana kuntien hyvinvointikertomuksia Varsinais-Suomessa (2021)